På 1700-talet grundades en katolsk kyrka i Viborg. Församlingen utökades till att omfatta Storfurstendömet Finlands territorium, så Helsingfors tillhörde ärkebiskopen av Mohilevi. På 1850-talet fanns det polska, ukrainska och litauiska soldater i Finland, bland vilka det fanns gott om katoliker. Redan under nästa decennium fanns det nästan hundra katolska civila. Behovet uppstod att etablera en egen församling i Helsingfors. År 1856 började den förste permanenta prästen, militärprästen Ignatius Gorbacki, arbeta i den katolska kapellförsamlingen i Helsingfors. Han anses vara initiativtagare till byggandet av kyrkan, tillsammans med Leopoldine, hustru till generalguvernören greve Friedrich Berg, som tillhörde adelssläkten Cicogna från Milano. Finlands apostoliska vikariat grundades den 8 juni 1920. Påven Pius beslutade att upphöja Finlands apostoliska kyrkoherde till ett stift den 25 februari 1955. S:t Henriks kyrka blev nu en biskopskyrka, en katedral.
Utformningen av den katolska kyrkan gavs till arkitekten Ernst Bernhard Lohrmann. Han föddes i Westfalen den 30 juni 1803. Lohrmann slutförde renoveringen av Helsingfors domkyrka, ritad av Engel som ritade bl.a. Helsingfors universitets kliniska avdelning, Hagasundvillan och Snellmansgatans postkontor. En öppen plats valdes som plats för den katolska kyrkan, bredvid kurorten, utanför Ulrikasborgs Brunnspark. Kyrkan är en nygotisk långkyrka med ändtorn, byggd i tegel. På den bakre fasaden ritade Lohrmann små sackader på båda sidor om den femkantiga skalapsiden. Kyrkan välsignades ceremoniellt för användning den 16 september 1860, och själva invigningen av kyrkan ägde rum på Korsupphöjelsens högtid den 14 september. år 1904. Kyrkobyggnaden har moderniserats och ändringar har gjorts i den av liturgiska skäl.
I början av 1900-talet ändrades det gröna taket till rött och mässingsstjärnorna som prydde toppen av tornet försvann. Korets enkla glasmålningar ersattes 1908 med engelska målade glasfönster: Sankt Henrik, Korsfästelsegruppen och Sankta Birgitta. Den sistnämnda skadades svårt i bombningarna och har ersatts av en ny. På 1940-talet målade den holländska konstnären Wim van Dijk ett stort väggmålnings på väggen som vetter mot kyrksalen. Senare togs målningen bort på grund av koröppningens expansionsarbete. Panelerna ovanför sidoaltarna ersattes med trästatyer föreställande Maria och Josef. De gjordes 1936 av Johan Friedl, som också tillverkade biskopssätet och skalstolar.
På 1950-talet byggdes en ny sakristia till vänster sett från huvuddörren. På 1960-talet växte behovet av reformer och modernisering. Enligt arkitekten Kaj Salenius planer utökades kyrksalen och koret, de tidigare små sakristirummen, korstaketen och altaret togs bort. Ett träaltare placerades tillfälligt i mitten av koret. Predikstolen ersattes av två ambon i sten. Den åttkantiga sakristian gjordes om till ett sakramentskapell och den fick fönster. Mosaiken är från 1980-talet från en florentinsk affär.
I början av 1980-talet renoverades kyrksalen främst av liturgiska skäl för att tillgodose biskopskyrkans behov. Renoveringen gav utrymme och klarhet till kyrkan. Träaltaret togs bort och ett nytt gjordes av kalksten. Sankt Henriks relik placerades på altaret på Sankt Henriks högtidsdag den 19 januari 2000. Inför 100-årsjubileet av kyrkans invigning 2004 renoverades kyrksalen. Den mest synliga förändringen är de nya lamporna som köpts från Italien.
Kari Harmoinen
Källa: Kalevi Pöykkö, S:t Henriks katedral, Gummerus Kirjapaino Oy, Saarijärvi 2000