Katedralens historia |
Katolska kyrkans historia i Finland
Katolska kyrkan i Finland är en del av den universella allmänneliga Katolska kyrkan, som består av lokala kyrkor i gudsgemenskap med påven och verksamma på olika håll i världen. Katolska kyrkan är således en läromässig, liturgisk och hierarkisk enhet, som överallt i världen också införlivar den lokala kulturens former och särdrag.
Katolska kyrkan etablerade sig i Finland mer varaktigt i mitten av 1100-talet, efter ett korståg till sydvästra Finland, som även svenska biskopen Henrik deltog i. Martyrbiskopens uppoffring bar god frukt och under de kommande århundradena förstärktes och fördjupades kristendomens ställning i Finland; de tiotals medeltida stenkyrkorna och landets dåtida själsliga och andliga utveckling är till mångt och mycket ett resultat av Katolska kyrkans arbete. Efter 1520-talets reformation blev det förbjudet att bekänna sin katolska tro. Att vara katolik var förknippad med dödsfara. Läget förbättrades först efter några århundraden. Under den nya tiden, år 1799, grundades den första katolska församlingen i Viborg. Ett femtiotal år senare stabiliserade sig verksamheten även i Helsingfors. När Finland fick sin självständighet (1917) gjordes den Katolska kyrkan i Finland till ett apostoliskt vikariat och 1955 blev vikariatet upphöjt till ett självständigt stift. Sankt Henriks katedral
Sankt Henriks katedral är en biskopskyrka i Brunnsparken i Helsingfors, byggd 1858- 1860 under en tid då Finland fortfarande var ett storfurstendöme i det kejserliga Ryssland.
I det dåtida Helsingfors hade man behov av en kyrka, som kunde användas av soldater, som tjänstgjorde i ryska armén, och av inflyttade utländska handelsmän och konstnärer. Byggprojektet sjösattes av fältprästen fader Ignatius Gorbacki och fick generalguvernören Friedrich von Bergins italienskfödda hustru, hertiginnan Leopoldina Cicognas (1790-1874) stöd. Kyrkan välsignades för bruk 16.9.1860, men konsekrationen blev mer än fyrtio år försenad. Ärkebiskop Jerzy Szembek från Mohilevs ärkestift nära Sankt Petersburg konsekrerade kyrkan högtidligt den 14 september 1904. Under det första halvseklet besörjdes församlingen besörjdes av polska präster från Sankt Petersburg. Fader Wilfrid von Christierson, den nya tidens första finska katolska präst, verkade som kyrkoherde 1906-1911. Sankt Henriks kyrka har varit biskopskyrka sedan 1920, från och med grundandet av det apostoliska vikariatet i Finland, då landet också fick sin första katolska biskop sedan Arvid Kurki, som dog i början av 1520-talet. Sedan 1955, efter att påven Pius XII upphöjde vikariatet till ett självständigt stift, tjänstgör kyrkan som Helsingfors stiftskatedral eller domkyrka. |
Stiftslivet
Helsingfors katolska stift hade vid inledningen av år 2013 nästan 12 500 registrerade medlemmar. Genom dop, invandring och upptagning i kyrkan växer medlemskapet med åtskilliga hundra per år. Drygt hälften av medlemmarna är katoliker, som har invandrat till Finland från andra länder, bland dem finns många flyktingar.
Nästan ett hundra nationaliteter finns representerade i stiftet. Kyrkans liturgiska liv fungerar som en viktig förenande kraft mellan alla katoliker. För att invandrare ska kunna känna sig hemma och bli en del av det lokala samhället kan, vikten av det själasörjande och sociala arbetet vid sidan om liturgin inte nog betonas. Tack vare kyrkans internationella karaktär får även finska katoliker lära sig att leva tillsammans i ett synnerligen mångkulturellt samfund. Stiftet har åtta församlingar, varav två finns i Helsingfors. Merparten av prästerskapet har kommit till Finland från andra länder. Monsignore Teemu Sippo SCJ är stiftets biskop sedan hösten 2009. Katolska kyrkan i Finland är ett registrerat religiöst samfund. Men det betyder inte att kyrkan har rätt att ta ut kyrkoskatt, istället är den helt beroende av medlemmarnas frivilliga stöd. Därför får heller inte kyrkans prästerskap någon lön och underhållet av kyrkobyggnaderna är en nästintill oöverkomlig börda för församlingarna. |
